Bland penslar och färgburkar fann de varandra och vardagsromantiken var ett faktum! Alice och Martin är en vintersaga som jag gärna hör om och om igen. De ville ha bilder på sig själv att kunna sätta upp hemma i hallen, tillsammans med bilder på vänner och familj. De vill skapa en historia om sitt liv med gamla och nya fotografier. Det tycker jag är härligt, för livet är som att skriva en saga. Du har själv makten över pennan, över innehållet. Det är bara att börja skriva, påverka ditt liv! Minns det du gjort och längta efter det du ska göra. Det ska iallafall Martin och Alice göra och jag väntar med spänning på fortsättningen!

Under en promenad i somras stannade jag till vid stapelbäddsparken i Västra hamnen och blev totalt hänförd av alla duktiga ungdomar som åker bräda där. Jag satt och beundrade dem och tappade bort både tid och rum och DET är inte vanligt för att vara jag. Jag försvann iväg i tankarna och det kändes som att vara i långt borta ifrån vardagen i Sverige. Istället befann jag mig där betongen flyter som ett hav över marken, där färger, liv och rörelse förenas i en välstämd melodi. Ja, där satt jag, mitt i mitt egna Art deco kvarter i Miami. Skaparglädjens låga tändes och jag kände mig lycklig som hade min kamera med. Så här mina vänner, är min tolkning av Malmö, Miami, Street, glädje, sommar och livet…

Träden har nu släppt taget om sina fina löv och står nu stolta och visar sina bara grenar. Så över marken ligger nu ett vackert lövtäcke som inbjuder till bus och lek. Dagen bjöd på en mysig fotografering med Linda och hennes lilla Emil i Törringeskogen. Vi strosade runt (eller kämpade oss runt med en vagn över stock och sten!) i skogen på vad vi trodde var en stig. Löven är väldigt vackra, men har en tendens att gömma vad som finns under. Så stig, gyttja, håla, hundbajs, you never know! Duktige Emil gick själv hela tiden, stora killar kan själv! Det är dagar som den här som gör att jag glömmer bort att det finns måndagmornar, övertid, mörker, stress, kyla och höstsnuva. Det här är LIVSKVALITET!

I söndags åkte vi ut till Lomma för att titta på vårt hus som vi ska flytta in i 1 Juni. Skalet är klart och snart ska det börja byggas upp invändigt. Som jag längtar! Väl i Lomma tittade vi förbi familjen Malmberg för att hälsa på våra små favoriter. Minstingen Milton har fått ett alldeles eget rum som går i krispigt grönt. Han älskar att leka där inne med alla sina sina saker och blir helt lycklig när man vill krypa omkring där inne med honom. Och det gör jag gärna! Jag tycker nog att hans träklossar och färgglada leksaker är minst lika roliga som han själv tycker. Vet inte om det är barnet i mig eller om det är vuxenvarning på hög nivå att uppleva den bästa dagen på länge med att leka tittut och sitta och rita med tuchpennor. Roligt var det iallafall!